Vad händer om vi avskaffar äktenskapet?

För en tid sedan ”gifte sig” Sören och Daniel i S:t Karins kyrkoruin i Visby. Skickligt nog hade de valt kristdemokraternas dag i Almedalen. Sören är ordförande i RFSL och ingående av partnerskap just denna dag var förstås en politisk handling.

Homosexuellas önskan om likabehandling har lett fram till stark enighet om könsneutral äktenskapslagstiftning. Men ponera att vi i Sverige faktiskt inte inför en s k könsneutral äktenskapslagstiftning. Låt oss för ett ögonblick göra tankeexperimentet att vi istället avskaffar äktenskapet och börjar om från början – vad händer då?

Äktenskapet är för de flesta människor både en religiös och en juridisk ritual. I Sverige är dessa båda förenade. Om vi följer logiken som numera anförs, nämligen att de som älskar varandra och vill leva med varandra också skall få gifta sig – oavsett kön, sexuell läggning, ras eller tro – så är det för mig lite svårt att förstå varför vi skall begränsa äktenskapet till två personer. Eller till personer ö h t. Pippi Långstrump levde med sin häst. Och människor jag känt har levt hela livet med sina syskon.

För mig personligen har äktenskapet och familjen en helig status, det är primärt en religiös institution och först därefter ett sätt för staten att reglera relationerna i en familj. Om vi därför delar på den religiösa delen och den juridiska delen så kan vi väl vara överens om att det religiösa äktenskapet också bör ligga under religiös dogmatik. Olika kyrkor och religioner bör alltså få viga de personer som man anser att man vill viga på religiös grund. Men denna akt har ingen juridisk giltighet. Det är enbart en fråga för dem som vill ingå äktenskap och deras kyrka eller samfund. Myndighetsålder bör vara det enda kravet.

Statens behov av att reglera familjens rättigheter torde idag vara minskande. Min uppfattning är att i en individualiserad värld kan man leva i kärlek med den man vill alldeles utan statens reglering. Istället måste varje part i det individuella ansvarets och valfrihetens namn ta på sig att i avtal reglera sin relation till sin partner eller sina partners. För mig är det märkligt att detta skall ligga på staten. För de älskande är det en fråga om vem som äger, vem som ärver och vem som skall betala skatt. Staten kan, av pragmatiska skäl, bestämma sig för att införa en slags ”genväg” genom att lagstifta om ett ”huvudavtal” som gäller om man är just två individer som av kärlek vill leva ihop och dela hushåll och uppfostra sina barn. Man kan kalla det avtalet registrerat partnerskap t ex och det kan undertecknas hos kommunens utsedda ombud. Bakgrunden är enbart att en överväldigande majoritet i samhället väljer att leva så, som en slags byråkratisk förenkling av de enskilda avtalen helt enkelt.

Men barnen då, säger någon. Ja, där är jag så konservativ så att jag konstaterar att varje barn har en mamma och en pappa och detta är en av de få sakerna i livet som kan bevisas. Varje mamma och pappa har försörjningsansvar och uppfostringsansvar för sitt barn. Om pappan är okänd tillkommer detta mamman själv. Staten bör då gå in och ta över den okändes ekonomiske ansvar för att sedan om möjligt avkräva denne person hela den ekonomiska skuld till staten som uppstår. Har staten infört provrörsbefruktning så får staten naturligtvis också själv ta ansvar för de barn som kommer till på det sättet. Några vuxna med föräldrarättigheter utöver de biologiska föräldrarna behövs inte.

Jag är medveten om att detta är ett tankeexperiment, men som ett sådant kan det ju vara spännande. Poängen är helt enkelt att ifrågasätta om alla relationer måste omgärdas av statliga regleringar. Kräver vuxna människor att staten måste reglera deras kärleksrelation? Varför?

De svagheter jag ser direkt är genusperspektivet. Systemet kommer att missgynna den svagare parten i av avtalssituation (oftast en kvinna). Jag kan också se problem med vad staten skall göra när biologiska föräldrar vägrar leva upp till det ansvar de tagit på sig genom att ”göra barn”. Barnen riskerar att komma i kläm. Tyvärr är detta ju redan fallet, men ändå.

Kanske är denna post ett tecken på allt för lång semester. Men, man ångrar alltid bara det man inte gör. Så håll till godo! /VS

Intressant?
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Annonser

7 kommentarer »

  1. Charlotte said

    ”Några vuxna med föräldrarättigheter utöver de biologiska föräldrarna behövs inte.” Nej, det kan jag absolut inte förstå eller gå med på. Om ett lesbiskt eller manligt homosexuellt par skaffar barn genom insemination eller adoption, ska föräldrarättigheterna då ligga hos den som donerat lite sperma alternativt fött ett barn utan att sedan ha uppfyllt en föräldraroll (i ett helt annat land, kanske), varför är det då staten som ska överta det ekonomiska ansvaret istället för de som faktiskt uppfostrar och tar hand om ett barn? Varför ska fokus här ligga på det biologiska istället för på faktiska levnadsförhållanden?
    I övrigt kan jag förstå tanken, vi kan själva bestämma över våra familjekonstellationer. Samtidigt ser jag ett väldigt bakslag för homosexuellas kamp för erkännande av sina kärleksrelationer om de likställs med ”att bo med sin häst” eller sina syskon.

  2. Charlotte said

    Förresten, samma fråga föreligger förstås när det gäller ensamstående som adopterar eller heterosexuella par. (Eller syskonpar som uppfostrar ett barn tillsammans av en eller annan anledning.) Tänker på min ensamstående systers adopterade dotter från Kina. Ska inte min syster ha föräldraansvar för henne? Eller ska vi lägga av med internationella adoptioner? Adoptioner överhuvudtaget? Tusen frågor inställer sig.

  3. Marcus said

    Jag håller helt med om att alla former av frivilliga samlevnadsformer ska vara lagliga, samt att man samtidigt inte kan tvinga religiösa samfund att viga homosexuella eller vad det nu är, om det strider mot deras tolkning av religionen. Man får skilja på det religiösa och det juridiska, precis som du föreslår.

  4. Du beskriver ett registrerat partnerskap som en pragmatisk byråkratisk förenkling av enskilda avtal. Men är det inte precis det vi har i det ”borgerliga äktenskapet” och därmed kan man väl vara nöjd med det, men utvidga dess tillämpning till andra än par av motsatt kön.

    Angående barnen finns det ju vissa bestämmelser som fördröjer skilsmässor för att om möjligt skydda barnen. Sådana sociala ingrepp i den individuella rätten är kanske också nödvändiga och de är väl kopplade till äktenskapet, antar jag?

  5. Du borde läsa det här, och kommentera sedan:

    http://slutstadium.wordpress.com/2007/08/13/sprang-karnfamiljen/

  6. Det som händer då man gifter sig är väl att sexlivet upphör. Det är väl just det som alla högerreligiösa turbotomtar vill att homosexuella ska göra.

  7. […] och jämlikhet mellan alla medborgare. För sexton månader sedan skrev jag om saken på en annan blogg och jag har bara blivit mer övertygad om den franska lösningens styrka. I Frankrike sker alla […]

RSS feed for comments on this post · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: