Dags för liberaler att tänka på avståndet?

Hur stora behöver klyftorna bli för att det inte skall räcka att ”bara” maximera minimum? När blir avståndet en inskränkning av livschanser, när blir koncentration av ägande ett hot mot pluralism?

För ett par veckor publicerade The Guardian-kolumnisten Jonathan Freedland en spännande text; en slags trendspaning över hur ”minding the gap” håller på att bli populärt (igen). Den vänsterliberale Freedland – som alltså inte kan beskyllas för att vara en klassbesatt marxist – menar att de ökande klyftorna mellan rika och fattiga håller på att segla upp på den politiska agendan. Det intressanta är att ”the c-word” (tihi) nu används även av högern, till och med i USA.

Detsamma märkte jag på ett seminarium på LSE, då företrädare för brittiska New Labour och ”tredje vägen” – Anthony Giddens, Ed Miliband mfl. – menade att de närmaste tio åren måste ägnas åt att rätta till det som New Labour misslyckats med: Att minska klyftan mellan rika och fattiga. Som Tony sade: ”In the future, leaving the rich alone won’t do!”. Annat var det för tio år sedan, då Blair vann makten, och meritokrati och möjlighet var ledord.

Freedland skriver i kontexten av de lokala valen i UK (i vilka traditionella, socialistiska vänsterpartier gick framåt) och det franska valet (som trots allt vanns av en högerman som lovade att skydda frassarna från nyliberalismen). Mest intressant är hans tankar kring USA:

You can pick your stat, ranging from the claim that just two men – Bill Gates and Warren Buffett – have as much money between them as 30% of the entire American people, to the findings by a federal reserve study that the top 10% of Americans now own 70% of the country’s wealth, while the top 5% own more than everyone else put together. […] Economists say the last time such a yawning chasm separated rich and poor was in the Great Gatsby years, on the eve of the crash of 1929.

Alltså, avståndet mellan rika och fattiga börjar nu få proportioner som liknar de klyftor som tidigare – historiskt sett – lett till omvälvningar. Detta faktum har även noterats av högern, exempelvis Kalla Kriget-höken Zbigniew Brzezinski, som i en ny bok talar om ett ”globalt politiskt uppvaknade”, vilket får Freedman att konstatera:

The hard-headed Brzezinski sniffs revolution in the air.

Jag är inget fan av revolution, och har inte några problem med att folk blir rika. Jag brukar inta den den traditionella (vänster-)liberala hållningen att det ekonomiska systemet bör utformas så att det maximerar utfallet för de som har det sämst; Rawls maximin-regel. Lika utfall är inget självändamål; däremot är lika livsmöjligheter ett sådant. Vad folk gör med sina möjligheter är upp till dem själva.

Men – för att lyfta en gammal debatt – man kommer till en punkt då klyftorna blir så stora att det inte går att tala om lika livsmöjligheter för alla medborgare. Man kommer även till en punkt då koncentrationen av ägande inskränker den pluralism som demokratin förutsätter.

Efter att ha läst Freedlands text känns det som att det nu endast är en tidsfråga innan mittfårans liberaler börjar hävda att vi nått dessa punkter. Att vi på global nivå har passerat dem för länge sedan är knappast något att diskutera. Frågan är när mittfåreliberalerna börjar bekymra sig för klyftorna inom de Europeiska välfärdsekonomierna?

//Kalle P

Intressant?
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Annonser

7 kommentarer »

  1. Marcus said

    ”Att vi på global nivå har passerat dem för länge sedan är knappast något att diskutera.”

    Jo till och med det går att diskutera. 🙂 Som så mycket annat beror det på hur man mäter.

  2. Kalle P said

    Hej Marcus,

    du menar alltså på allvar att du inte ser hur exempelvis du och jag i Sverige har större livschanser än medelmedborgaren i samma ålder i exempelvis Senegal? Vilka mäte-sätt kan bevisa att så inte är fallet?

  3. Marcus said

    Hej Kalle,

    jag inser nu att jag missförstod det du skrev. Visst har du rätt, folk i olika delar av världen har väldigt olika livschanser. Det är inget snack om den saken. Jag fick för mig att du skrev att klyftorna ökade globalt sett, och det är en annan sak, och beror på hur man mäter.

  4. Kalle P said

    Hej igen,
    inga problem – lätt gjort att missa exakta formuleringar. Håller även med dig om att frågan huruvida klyftorna ökar globalt sett är en komplex fråga – går inte att ge ett entydigt svar.

  5. Anders said

    Va? Sade _Giddens_ verkligen att man borde bry sig mer om att minska klyftorna och att NL misslyckats? Min bild var att Giddens själv varit central i att skapa de policys som ökat klyftorna…

    ”Lika utfall är inget självändamål; däremot är lika livsmöjligheter ett sådant.”

    Hur avgör du om folk har lika livsmöjligheter? Är inte enda sättet att, någonstans, utgå ifrån ifall om utfallet är lika?

  6. Kalle P said

    Jo, Giddens har ju setts som tredjevägsgurun, och som den ideologiske arkitekten bakom New Labour. (Dock finns det andra som sannolikt spelade större roll i bildandet av NL – förutom Blair och Brown finns ju även Peter Mandelson, och spinndoktorn Alistair Campbell.) Trots detta tror jag att Giddens – framförallt på senare år – anser sig ha tillräcklig distans från partiet för att kunna tala om sitt tänkande som separat från NL.

    Absolut, livsmöjligheter är en storhet som är svår att mäta. Och i vissa fall, som visat i exempelvis Janne Josefssons ”På andra sidan älven”, kan radikalt olika utfall vara en god indikator på livsmöjligheterna hos olika grupper inte är samma.

    Men, icke desto mindre, jag är inte kollektivist nog att tycka att känna att mitt idealsamhälle är ett som präglas av lika utfall. Tror att de samhällen där lika utfall blir ett självändamål har en tendens till att urarta. Men det är ju min subjektiva uppfattning.

  7. […] – även från högern – prata om de vidgade klyftorna. Som jag skrev i posten “Dags för liberaler att tänka på avståndet?“, avståndet mellan rika och fattiga börjar nu få proportioner som liknar de klyftor som […]

RSS feed for comments on this post · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: