Ut med toleransen!

Bevistade igår ett seminarium kring tolerans. Jag har allt mera kommit till insikt om toleransens gränser. För mig är tolerans ett numera så utslitet och meningslöst ord att jag tycker vi borde hysta ut det.

Tolerans utövas hela tiden på maktens villkor, men i tron att tolerans är en form av moralisk förträfflighet. Vem får ”leva som man vill” som det ibland sägs i debatten om tolerans? Ingen förstås, om man vill vara en del av gemenskapen.

Tolerans blir maktens sätt att hantera det avvikande, det udda och det marginaliserade. Och den processen upprätthåller den befintliga maktordningen. Genom vår s k tolerans befäster vi det normala och det avvikande. Jag skulle vilja ha slut på allt prat om ”annorlundahet” och om att ”bejaka mångfald” eftersom det förutsätter att vi börjar med att identifiera det som skiljer oss åt. Låt oss se varandra som individer istället. Vad har vi gemensamt? Och vad behöver vi ha gemensamt för att lösa den uppgift vi har framför oss – vare sig den är social eller teknisk.

För mig är tolerans – precis som i ordets urpsrungliga betydelse – att tåla det man inte tycker om. Och det är en fråga mellan jämlikar. Att en myndighet skulle tolerera – alltså tåla något man inte tycker om – är en paradox. Myndigheten ägnar sig åt maktutövning på lagstiftningens grund. Myndigheten ”tycker” inte, och myndigheten ”tolererar” inte. Den tolkar lagen. I maktutövningen är lagen den enda riktningsgivaren. Forskning har också visat att när man släpper reglerna och går på den personliga känslan – t ex på en arbetsförmedling för invandrare – så ökar diskrimineringen. Tolerans i maktutövningen öppnar således för godtycke. Tolerans öppnar för en allmän välvilja som alltid utövas på maktens villkor.

Reservera således toleransbegreppet för relationen mellan människor (den horisontella toleransen) och upprätthåll lagstiftningens kraft i relationen mellan myndigheter och medborgare (den vertikala toleransen). Då kommer de verkliga konflikterna upp till ytan och kan bidra till samhällets förändring. Tolerans lägger en våt filt över konflikterna och bibehåller normalitetsdiskursen.

/VS

Intressant?
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Advertisements

11 kommentarer »

  1. Charlotte said

    Mm, tänkvärt. Det finns kanske fler begrepp som borde användas horisontellt snarare än vertikalt. ”Lojalitet” till exempel. Sålänge det finns vissa överordnade moraliska principer…

  2. Kalle P said

    Tror jag förstår vad du menar. Vi bör inte tala om ”en tolerant stat”, för det förutsätter att överheten utgår från en viss norm. Mellan människor, däremot, är tolerans ett relevant begrepp – för där finns det inte på samma sätt en överordnad/konstitutionellt sanktionerad norm att tala om.

    Finns det någon bra tänkare som har föreslagit ett annat ord för att normativt beskriva den ”vertikala” dimensionen, mellan myndighet och medborgare?

  3. jimpan said

    Ett annat ord: Tillit?

  4. Jo, forskningstraditionen kring ”social trust” kan väl sägas vara ett svar på hur man skall hantera den vertikala relationen. Å andra sidan vet fortfarande ingen hur trust uppstår, egentligen. Förslag finns, men den övertygande empirin saknas.

  5. Kalle P said

    Här på Göteborgs Universitet vet vi ju att institutioner skapar tillit, som skapar mer intrikata institutioner, som skapar mer tillit, som skapar mer… eller?

    Men är ”tillit” verkligen det ord som kan ersätta ordet tolerans? Jag antar att vi är ute efter ett ord som ger uttryck för den vertikala relation där myndigheter/staten säkerställer pluralism (vad avser livsstilar, försantlighållanden osv. bland medborgare), utan att slå fast vad som är norm och vad som ”tolereras”? Jag har aldrig sett tillit på det sättet…

  6. jimpan said

    Nej, det är sant. Min tanke var att tillit och tolerans hänger ihop, snarare än tvärtom. Även om det sägs att demokrati och ett ”stabilt” samhälle kräver relativ homogenitet. Jag tror att man bör skilja på ekonomiska skillnader å ena sidan och mångfald i livsstilar å andra sidan. Fast det är väl lite off topic.

  7. Marcus said

    Får jag föreslå att närmast ”tolerans” i vertikal bemärkelse kommer ”likhet inför lagen”? Behöver det vara svårare?

  8. Jag antar att det ”vertikala” innebär att man skulle tänka sig att makten är pyramidisk? Att det skulle finnas en topp däruppe. Men om makt är lika med lydnadshandlingar så leder det till att makt/lydnad bara aktiveras under själva lydnadshandlandet. Det finns då ingen möjlighet att bevara eller inneha makt. Den kan bara återaktiveras genom upprepad lydnad. Makthavare blir därmed ett påhitt, en sorts spöken eller demoner som många inom vänstern blir besatta av.

    När det hänvisas till samhället, menas det då national-staten? Beck kallar det för container-teorin, att vi skulle finnas i Sverige, eller i ett Samhälle med stort S som är lika med nationalstaten. Det kallas också metodologisk nationalism – att när man diskuterar politik så blandas en organisation ständigt in som heter nationalstaten. Och att man reducerar (förklarar) en massa händelser med nationalstaten, genom metodoligisk nationalism.

    Vad händer om vi lämnar container-teorin? Först lite hjälp av sociala systemteorin som ser alla grupper och organisationer som samhällen. Sedan behöver vi inte längre tänka oss alla dessa organisationer som innuti ett container-Samhälle. Det innebär att alla organisationer blir samhällen som verkar sida vid sida (ok även sida är en metafor).

    Med dessa två operationer; lämna pyramidtänket och lämna container-teorin; då slipper vi ägna så mycket tid till dessa politiker-spöken som, ifall de nu finns, leder någon organisation någonstans borta i Stockholm som de kallar nationalstaten.

    Hm, vad får vi kvar av samhällsbegrepet? Innovationer, en cirkularitet av upprepningar, kopieringar av andra samhällens lösningar, samt möjliga interventioner i varandras samhällen.

    Och med Spivak, Laclau och Bhabha så kan vi förstå Sverige, Samhället med stort S, som tomt tecken. Sverige är inte ett samhälle utan en figur som andra mer sociala samhällen använder för att fylla med sitt eget innehåll. – Tyvärr är väl innehållet ofta besatthet, trots eller lydnad.

    Så Sverige är inget samhälle, det är ett tomt tecken.

  9. Ingen har talat vare sig om nationalstat eller pyramider. Alla gemenskaper är organiserade. I alla organiserade gemenskaper finns en diskurs. Alla diskurser innebär maktutövning. Maktutövning blir vertikal. Annars är det inte makt. /VS

  10. bonusinfo said

    Angående tolerans, men ändå lite off topic…

    ”Toleration of all sides, of which we were so proud, must be seen for what it is – a negative quality. He who as no real belief in anything can certainly be tolerant and to spare; but only intolerance has any force behind it”
    – Ernst Jünger

  11. […] har Vänstra Stranden (på gruppbloggen Frihetligt Forum) resonerat i samma banor, liksom Anders Wallner. Det är kanske inte lätt att i praktisk politik omsätta den […]

RSS feed for comments on this post · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: