en svår fråga med ett enkelt svar?

det märks tydligt att debatten om prostitution har vaknat till liv igen.
det är fortfarande en av de mest förbjudna, tabubelagda, obekväma frågor som finns. förutsatt att alla inte står på samma sida förstås. på den inbjudande korrekta och fina sidan om debatten. jag känner mej inte riktigt hemma där. för den sidan är också i mina ögon fördömmande, moralistisk, ovillig att tänka nytt, många gånger helt statisk i sitt ställningstagande. ”prostitution är alltid fel!”, ”nej, du är en hemsk människa!” osv osv. sånt brukar slängas i fejset på en när man så mycket som ens ifrågasätter sexköpslagens funktion. alltså inte dess existens.

man kan prata om prostitution på flera sätt förstås. dels om den faktiska verkligheten och hur den kan förbättras. dels om orsakerna till prostitution, själva fenomenet med sina sociokulturella och ekonomiska grunder. frivillighet osv osv. det blir ofta väldigt krångligt. för att ta det första sättet då. sexköpslagen väcker en rad givna frågor, tycker jag.

  • vilken nytta har den rent praktiskt?
  • förbättrar den miljön för sexsäljare?
  • minskar den riskerna något?
  • blir köparna färre av lagen?
  • hur är det med det sociala stigmat?

den praktiska följden av lagen är att alla sälj/köp sker i det fördolda. underjord om man vill. där kan vad som helst hända, där finns ingen insyn och alltså ingen trygghet överhuvud taget. eftersom en överväldigande majoritet säljare är kvinnor och en stor majoritet köpare är män så finns här ett fysiskt övertag vilket också medför fysiska risker. för att inte tala om smittorisker, risken att inte få betalt enligt överenskommelse, att inte få betalt alls kanske. alla dessa risker kan elimineras ifall utbytena förs fram i ljuset och sker under lagliga förhållanden. under kontrollerade former med god insyn. det här är inga nyheter, det här vet folk. så varför inte göra det bästa av situationen? varför klamrar sej folk fast vid idén om ett idealt (som jag ser det orealistiskt) samhälle där ingen varken behöver sälja eller köpa sex? eller ännu intressantare; varför är det så fruktansvärt fel att göra sex till handelsvara? varför är man så fixerad vid kommodifieringen snarare än exploateringen, dom behöver inte alls alltid gå ihop. varför är det olagligt att betala för något som är okej att få gratis?

självklart handlar det om synen på sexualitet. personligen hyllar jag idén om den rationella, förnuftiga, ansvarsfulla och fria människan. en fri människa i ett fritt samhälle har rätt att handla och tänka fritt så länge hon inte utövar våld eller tvång mot andra. detta gäller också sexualiteten. självägandet är i mitt tycke absolut och gäller överallt, i alla sammanhang. man äger sej själv, sin kropp och sitt arbete. egentligen är det ganska enkelt. man har alltså rätt att sälja och köpa tjänster av sexuell natur så länge det sker under frivilliga förhållanden.

men kan det verkligen vara så enkelt? finns det kanske en farlig baksida av sexuell frihet? människor kan bli utnyttjade på en rå och kommersiell sexmarknad. å andra sidan finns det risker för missbruk och utnyttjande i alla mänskliga transaktioner. oavsett om utbytet är av det monetära slaget eller ej. det är väl så livet är, det finns risker överallt. att förbjuda vuxna individer från att ta chanser och risker är att förbjuda folk att leva sina liv.

det känns svårt att överblicka alla konsekvenser av eventuella lagliga sexköp, bra som dåliga. kanske finns det vissa områden där staten faktiskt har rätt att inskränka vår frihet?

”en av livets finaste njutningar är den sexuella passionens och erotikens glädje.
ett aktivt och varierat sexliv är en grundläggande förutsättning för lycka.
därför måste vi vara öppna för sexualitetens alla möjligheter.
vi borde förverkliga våra fantasier så länge dom inte är självdestruktiva eller
destruktiva för andra; och vi borde vara fria att uppleva hela skalan
av pansexuella njutningar.” Paul Kurtz

/aron

Intressant?
Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Annonser

31 kommentarer »

  1. Isabella said

    Så glad jag blir av att läsa det här inlägget 🙂
    Det är mycket glädjande att fler och fler inser hur hooribel debatten om prostitution är och börjar ifrågasätta både på vilken nivå den förs samt argumenten i den.

    Tack för ditt stöd!

    Kram!
    Isabella
    Sexsäljare

  2. Marcus said

    Bra skrivet!

  3. Charlotte said

    Jag håller helt med dig om din slutsats trots att vi inte har riktigt samma samhällssyn Aron.
    Snart kommer ett inlägg från mig i samma anda.

  4. Ia said

    Det finns inga enkla svar på svåra frågor, i så fall är det ingen svår fråga.

  5. […] och jämställdhet Jag vill fortsätta på den linje Aron beträdde med sitt inlägg “En svår fråga med ett enkelt svar?” och anknyta till mottagandet av Petra Östergrens bok Porr, horor och feminister – […]

  6. Håller med Ia – enkla svar på svåra frågor är aldrig någon bra väg.

    1. Självägandeprincipen bygger på en nyliberal atomism där var och en är sig selv nok. Min samhällssyn bygger på att vi alla är en del av en större helhet och där vi formas interaktivt av varandra. Frågan är om man kan tala om en fri vilja ö h t med tanke på hur beroende vi är av varandra.
    2. Att definiera problemet är en maktstrategi, och att definiera prostitution som en filosofisk fråga om självägande är just en sådan. Vi kan definiera trafikbeteende, skattepolitik och sjúkvärdsfrågor likadan. I så fall har vi fri fart, valfri skatt och förnekande av cancerbehandling till rökare som nsäta steg. I min värld är prostitution i huvudsak en effekt av könsmaktsordningen oc kapitalismen, och alltså en form av maktlöshet.
    3. Inget säger att sexköpslagen är helig och inte har några brister. Självklart skall den utvärderas.
    4. Vi vet alla att det finns goda och dåliga motiv för vad man gör. (Intentionala förklaringar bygger på detta). Men också att politiken ibland leder till oförutsedda och icke-önskade konsekvenser. Men de två är inte samma sak. Och säg nu inte att det inte finns ”gott” eller ”ont” för där har moralfilosoferna övertygat om närvaron av dessa värden.

    Så, svåra frågor har komplicerade svar.

  7. Marcus said

    ”Självägandeprincipen bygger på en nyliberal atomism där var och en är sig selv nok. Min samhällssyn bygger på att vi alla är en del av en större helhet och där vi formas interaktivt av varandra.”

    Bara en liten sidokommentar. Liberalism (ny?) förutsätter inte på något sätt att man är självtillräcklig, ”ensam är stark”, inte bryr sig om andra, eller något åt det hållet. Det är en typisk nidbild av samma typ att alla som kallar sig socialister vill ha auktoritära regimer av stalinistiskt snitt. Vidare finns det ingen motsägelse mellan liberalism och åsikten att man är en del av en större helhet och att vi formar varandra. Dessa perspektiv står inte i något nödvändigt motsatsförhållande till varann.

  8. Jodå, man vill alltid att den egna ståndpunkten skall inkludera alla goda värden och exkludera alla onda. Men det går inte att komma runt att den sk nyliberalismen bygger på en atomistisk uppfattning om människan. Se t ex Anna-Maria Blomgrens intressanta licentiatuppsats i statsvetenskap ”The freedom in slavery” från 1991 eller hennes problematiserande avhandling ”Nyliberal politisk filosofi” från 1997 i samma ämne.

    Blomgren pekar där på att frihetskriterierna ”non-coerced entry” samt ”subjective benefit” inte räcker för att karaktärisera frivillighet. Komplettering med kriterierna ”alternatives”, ”knowledge” samt ”reversibility” krävs för att tala om frivillighet. Hon konkluderar därför att det inte är förenligt med liberal tanketradition att självägandetanken leder till rätten att frivilligt sälja sig själv som slav. Självägandet har således vissa begränsningar även i liberal tanketradition. Möjligen har detta också vissa implikationer för rätten att sälja sin kropp i sexuellt nyttjandesyfte i en liberal tradition. Framförallt kriteriet ”reversibility” måste nog ifrågasätta det.

  9. Marcus said

    ”Jodå, man vill alltid att den egna ståndpunkten skall inkludera alla goda värden och exkludera alla onda.”

    Själv resonerar jag sällan ens i termer av ondska och godhet, det känns lite..vad ska jag säga.. George W Bush över det.. 😉 Jag noterar dock att termen ”nyliberal” ofta brukar klistras på av somliga som en slags nedsättande etikett på sådant man vill avfärda utan närmare argumentation. Vilket inte är så konstruktivt (IMO).

    ”Självägandet har således vissa begränsningar även i liberal tanketradition.”

    Det där är en mycket intressant fråga som jag själv har debatterat och studerat en del: http://forum.liberaldebatt.com/showthread.php?t=13639

    För att försöka sammanfatta en lång tråd så kan man säga att det finns två huvudsakliga perspektiv: Några påstår att man har rätt att sälja sig som slav, med hänvisning till Mill´s ”harmprinciple”, andra påstår att en människas rätt till ”sig själv” och sin kropp är ”inalianable”. Således kan man aldrig sälja sig själv, eftersom det är en rent teoretisk omöjlighet.

    ”Möjligen har detta också vissa implikationer för rätten att sälja sin kropp i sexuellt nyttjandesyfte i en liberal tradition. Framförallt kriteriet “reversibility” måste nog ifrågasätta det.”

    Det kan jag med viss säkerhet påstå *inte* följer ur den klassiskt liberala tanketraditionen. Att sälja sig som slav är permannent, medan att sälja sin kropp till sexköpare, eller som dörrvakt eller vad det månde vara, är tillfälligt och varje människas rättighet (ur ett liberalt perspektiv). Du kan när du vill avbryta ”affären”. Vilket som sagt inte är möjligt när du sålt dig som slav. Det är kanske det du menar med ”reversability”?

  10. Jag hänvisar som sagt till Blomgrens analys som på ett ypperligt sätt diskuterar de frågor du tar upp. Angående det sistnämnda så är just frågan om hur mycket ”reversability” som finns sexsäljandet. Kan köpet gå tillbaka? (Knappast, väl?) Blomgren diskuterar just begreppet ”frivillighet” som oftast är grunden för kontraktstänkandet inom den liberala tanketraditionen (medan Hobbes kontraktstänkande väl rimligen snarare handlar om fruktan).

    Många liberaler anför ”frivilligheten” som skäl för rätten till sexköp (alltså frivillighet från den som som säljer sin kropp att nyttjas av någon annan) men denna ”frivillighet” är alltså problematisk om man inte utgår från den atomistiska synen på individen. I samma ögonblick som vi accepterar Blomgrens kriterier (alternativ, kunskap, reversability) för frivillighet (vid sidan av icke-tvång samt egen vinning) vid kontraktets ingående så menar i alla fall jag att sexsäljandet blir problematiskt. Åtminstone om man tittar på det rent empiriskt. (alltså, kan köpet gå tillbaka?) Att inte acceotera Blomgrens alla kriterier är å andra sidan att acceptera atomismen – och det gör inte jag.

  11. Charlotte said

    Men din grundförutsättning kanske inte stämmer Stranden? Tänk om det inte är så att sexsäljaren inte ”säljer sin kropp för sexuellt nyttjande” utan utför en tjänst – hur är det med en annan typ av tjänst, klippa hår t ex? Är håret klippt är håret klippt, tjänsten kan inte ”tas tillbaka”.
    Du förutsätter att sexsäljaren inte är aktiv alls i det hela. Tänk om det inte är så? Tänk om olika typer av sexköp kan se ut på olika sätt?

  12. Marcus said

    ”Jag hänvisar som sagt till Blomgrens analys som på ett ypperligt sätt diskuterar de frågor du tar upp.”

    Ingen skugga över hennes analys, men hennes uppsats är inte tillgänglig för stunden. Och även om det var det, så ser jag inte behovet av en djupare inträngning (no pun intended 😉 i ämnet för just våran diskussion. Har du argument så går det bra att redovisa dem, samtidigt som du förklarar vad du menar med dina termer (så jag kan förstå dig).

    ”Kan köpet gå tillbaka? (Knappast, väl?)”

    Så är fallet med det mesta du köper (bortsett från ångervecka o dyl. som företag erbjuder som service). Om jag köper din begagnade TV, så har jag inte rätt att en månad senare komma tillbaka till dig och kräva att du ska ta tillbaks TV´n och ge mig tillbaks pengarna. Däremot har en prostituerad rätten att avbryta den sexuella tjänsten om h*n känner obehag eller inte har lust att fortsätta. Skulle torsken då försöka fortsätta ändå är det våldtäckt eller sexuellt ofredande.

    ”denna “frivillighet” är alltså problematisk om man inte utgår från den atomistiska synen på individen.”

    Jag förstår inte riktigt vad du menar med ”den atomistiska synen på individen”, men jag erkänner att frivilligheten att sälja sin kropp i olika sammanhang kan vara problematisk ändå.

  13. Flera saker – det finns självklart argument för de flesta positioner i denna diskussion. Enligt mitt förmenande är det sin kropp sexsäljaren säljer. En frisör säljer inte sitt eget hår. ”Reversability” är alltså en fråga om att återgå till utgångsläget. Jag tror att detta är en värdefråga – och här står jag på en annan position än Marcus och Charlotte. Vad jag försökte visa ovan var att inte ens i en s k nyliberal tanketradition är självägandeskapet det enkla svaret på denna svåra fråga. Så modest var jag 🙂

  14. aron said

    det känns som disskussionen kom bort lite från det jag skriver om. vilket kanske är oundvikligt, jag vet inte. jag undviker ju tydligt den moralfilosofiska frågan i mitt inlägg. den frågan är så förbannat stor och mångdimensionell så jag undrar om det går att föra bra debatter om den på nätet? sen tycker jag precis som i mitt förra inlägg att jag inte kommer med självklara slutsatser. det är inte min avsikt i alla fall, men visst jag lutar väl åt att sexköpslagen bör avskaffas. kan man inte diskutera just harm reduction? världen är som den är, hur ska vi göra det bästa av situationen? kan någon förklara för mej hur en köplag förbättrar sexsäljarnas tillvaro?

  15. ”självägandet är i mitt tycke absolut och gäller överallt, i alla sammanhang. man äger sej själv, sin kropp och sitt arbete. egentligen är det ganska enkelt. man har alltså rätt att sälja och köpa tjänster av sexuell natur så länge det sker under frivilliga förhållanden” Var det inte så du skrev?? Vem har pratat moralfilosofi?

  16. aron said

    så skrev jag, ja. fast det är inte det väsentliga. jag ville undvika den stora diskussion om frivillighet, ”reversability”, ”alternatives” allt det där. jag tror det i första hand handlar om moral. sexualmoral såklart. folk tycker det är fel att sälja sex, därför ska ingen få köpa det. ok. jag är positiv till alla frivilliga transaktioner mellan vuxna individer. sen kan man självklart diskutera frivillighetens vara eller icke-vara tills man är blå i ansiktet.

  17. ”jag tror det i första hand handlar om moral. sexualmoral såklart. folk tycker det är fel att sälja sex, därför ska ingen få köpa det.”

    Aha, så allt det där andra var bara dimridåer då? Du ville bara framföra en uppfattning för vilken du saknar argument (nämligen att motståndet mot sexköp kan förklaras av inskränkta fördomsfulla attityder, för det är vad du menar även om du skriver ”moral”). Moral är ett neutralt begrepp som kan inbegripa en hel räcka argument t ex för och emot laglig prostitution och lagliga sexköp resp motsatsen. Men de argument du framförde handlade om liberalismen och självägandebegreppet. Det var vad jag diskuterade.

    Sexköpslagens vara eller inte vara och de moraliska argumenten sköter Charlotte i nästa post. Det är en annan debatt.

  18. Marcus said

    ”Jag tror att detta är en värdefråga – och här står jag på en annan position än Marcus och Charlotte.”

    Jag tror du har rätt. Detta är en värde- eller moralfråga. Även om man talar i ”praktiska” termer. När man gör det sistnämnda handlar det väl snarare om att man vill belysa en speciell aspekt av frågan. Men argumentationen är likväl moralisk i slutändan.

  19. aron said

    ”Aha, så allt det där andra var bara dimridåer då? Du ville bara framföra en uppfattning för vilken du saknar argument (nämligen att motståndet mot sexköp kan förklaras av inskränkta fördomsfulla attityder, för det är vad du menar även om du skriver “moral”)”

    vadå? va pratar du om? jag ville inte framföra nån speciell uppfattning. min huvudsakliga mening med inlägget var att resonera kring sexköpslagens praktiska konsekvenser. men ni började den diskussionen som alltid kommer verkar det som, just diskussionen om frivillighet, självägande osv. det var den jag ville undvika. det är en jätteintressant diskussion men det var inte den jag strävade efter. jag tycker att självägandet är viktigt, visst. jag tycker självägandet i viss mån gör sexköpslagen omoralisk. vi ska inte ha lagar för offerlösa brott. no victim, no crime har du säkert hört talas om. jag tycker det ligger nåt i det. huruvida jag saknar argument för min uppfattning att sexköplagen bygger på fördomsfulla attityder har du ingen aning om eftersom vi inte pratat om det.

  20. Du har sisådär elva frågor i ditt inlägg och de flesta handlar om olika saker. Men textens kärnpunkt stilistiskt sett är stycket om självägandet, och det är vad som utgör ditt arguments kärna såvitt jag förstår logiken i det. Men vill du inte ha den diskussionen så slutar vi här. Punkt.

  21. jimpan said

    Kan du inte ta upp en ny diskussion om frivillighet, självägande, etc., Aron? Det tycker jag skulle vara intressant att läsa om. (Därmed inte sagt att inte den fråga du ville ta upp till diskussion är intressant, även om vi inte är helt ense i det sakpolitiska ställningstagandet.)

  22. aron said

    en diskussion om självägande skulle vara intressant. nån kan väl skriva ett inlägg om det.

  23. Ia said

    ”världen är som den är, hur ska vi göra det bästa av situationen? kan någon förklara för mej hur en köplag förbättrar sexsäljarnas tillvaro?”

    1/ Ja, hur reformerar man helvetet? Hur gör vi det bästa av att vi lever i en värld där människor svälter ihjäl? Frågan är fel ställd. Göra det bästa är att göra ideologi = ta ställning.

    2/ En köplag förbättrar inte sexsäljarnas tillvaro, den försämras sexköparnas. Tanken, som säkert ingen är ovetande om, så mycket som ämnet diskuterats, är dels att samhället ska tala om vad det inte accepterar, dels att samhället ska minska efterfrågan genom att göra det olagligt.

    På vilket sätt förbättrar lagen om barnaga barnens situation? Antingen slår föräldrarna barnet i hemmet när ingen ser och då blir barnen slagna eller så avstår föräldrarna och då blir barnen inte slagna. En lag betyder bara att det föräldrarna gör är olagligt, inte att vi får bort barnaga som sådan. Så naiv är väl ingen? Det har dock visat sig att en normativ lag av det slaget fungerar just normativt: den påverkar våra uppfattningar. Sålunda blev lagen utskrattad och hånad när den kom och ifrågasättanden förekommer fortfarande: ett argument är att mer eller mindre alla föräldrar gjort sig skyldiga till brott då de allra flesta förr eller senare tappar tålamodet och drar sina barn i håret eller ger dem en örfil. Det spelar ingen roll, svarar försvararna, lyckas vi ändra värderingarna är det värt det. Dvs. får vi fler och fler att ta avstånd från barnaga har vi hjälpt barn i det stora hela: fler barn drar fördel än nackdel. Observera att man kan vara för en lag mot barnaga utan att anse att alla som någon gång brukat våld mot sina barn är skurkar. Människor är mänskliga.

    Frågan om sexköp är inte bara en fråga om de _just nu_ sexsäljande kvinnorna, det är en fråga om alla kvinnors väl och ve. Och det är en fråga om offer: men det finns offer oavsett hur vi gör. Vilka offer man vill offra bestämmer ideologin. Göra det bästa är att göra ideologi.

  24. Charlotte said

    Jag tycker inte liknelsen med lagen mot barnaga håller. Här handlar det om vuxna människor och om något som, till skillnad från barnaga, inte alltid skadar alla involverade.
    Det ”vi” menar med att sexköpslagen sexsäljares tillvaro är a) den gör tillvaron farligare genom att tvinga den ännu längre bort från offentlighetens ljus och b) den förhindrar sexsäljande kvinnor o män att öppet gå samman i intresseföreningar o kämpa för sitt människovärde & sina rättigheter. (jag tror du har sett de här argumenten förr Ia, du behöver inte hålla med men de är väl inte så dåliga att de förtjänar att glömmas bort efter var gång man hört dem? ;-))

  25. Charlotte said

    Det vi menar med att sexköpslagen FÖRSÄMRAR sexsäljares tillvaro ska det stå.

    Men menar du på allvar Ia (jag har läst din kommentar lite ordentligare nu) att det är OK att offra ett fåtal kvinnors väl & ve för ”alla kvinnors bästa”?? Det ter sig för mig djupt antihumant. Var människa ett mål i sig osv…
    Vad är det för slags ideologi egentligen? Knäcka-ägg-för-att-göra-omelett? Folk måste offras på vägen mot den absoluta jämställdheten? Det har aldrig funkat förut – det kommer aldrig att funka och det är totalt moraliskt förkastligt som jag ser det.
    Och om det bara är könsmakt det handlar om vet jag ett antal andra jobb som borde förbjudas för allas vårt bästa: privatsekreterare, kassörska, vårdbiträde…. förlåt, förbjudas att köpa de här tjänsterna ska det förstås vara.

  26. Ia said

    Anhängarna av förbud mot barnaga vill ha en sådan lag inte bara för att den ska skydda de barn som faktiskt misshandlas utan för att den ska ändra värderingar och attityder bland föräldrar, för andra barns skull: även barn som inte blir misshandlade. Hur ser vi på barn?

    Man kan tycka att det är viktigare att föräldrar själva ska få bestämma hur de vill uppfostra sina barn och man kan tycka att det är överdrivet: varför ska ett litet slag räknas som aga?

    I Storbritannien tog man bort en gammal lag om barnaga samtidigt som man röstade emot ett förslag om förbud:

    – Vi vill inte kriminalisera föräldrar, så vi är emot ett heltäckande förbud, sade premiärminister Tony Blairs talesman till journalister inför måndagens överhusdebatt.

    http://www.tv4.se/nyheter/329505.html

    Den diskussionen påminner om prostitutionsdiskussionen. Det finns tre sätt att angripa frågan:

    1/ förbjuda båda parter
    2/ tillåta båda parter
    3/ förbjuda ena parten

    Det är inte alldeles lätt att komma fram till vad som är bäst. Sexköpslagen ”gör tillvaron farligare genom att tvinga den ännu längre bort från offentlighetens ljus och b) den förhindrar sexsäljande kvinnor o män att öppet gå samman i intresseföreningar o kämpa för sitt människovärde & sina rättigheter.” Ja, det är argument som kan vara bra i sig, men det är inte säkert att de vinner i den sammanlagda bevisföringen.

    Du ”tycker inte liknelsen med lagen mot barnaga håller. Här handlar det om vuxna människor och om något som, till skillnad från barnaga, inte alltid skadar alla involverade.” Barnaga skadar inte alltid heller. Hur många barn har inte vuxit upp och fått stryk utan att de anser att det skadat dem i någon större utsträckning? Det beror på stryket och på dem själva: mycket stryk, lite stryk, hur stryktåliga var de? Barn är olika.

    Jag menar på allvar att vi skapar offer, ja. Att det inte finns någon offerlös väg. Hur skulle den se ut? Offras inte kvinnor i detta nu? Offras de inte medan vi tjafsar om sexköpslagens vara eller icke vara? Offrades de inte före sexköpslagen? Offras de inte i länder där sexköp är legitimt? Räknas inte de kvinnor som faller offer i en legitim verksamhet? Och vad med kopplingen mellan frivillig sexhandel och ofrivillig: om det är så att den senare minskar när den förra minskar och den förra minskar vid förbud?

    Vad gäller könsmakt intar könet i form av könsorganet en roll som saknar motsvarighet inom andra yrken. Det finns säkert kvinnor som blir lika traumatiserade av att jobba inom vården som att jobba inom sexhandeln men forskning har visat att kvinnor har ett närmare förhållande till sin egen fitta än de har till andra kroppsdelar: därav den betydligt högre risken för att råka (själsligt om inte kroppsligt eller både själsligt/kroppsligt) illa ut när man ska använda intimare kroppsdelar än hand, öga, öra, fot osv.

    Men det är en mycket djupare diskussion och den kan inte lämnas utanför om man på allvar vill ta ställning till sex som arbete.

  27. Charlotte said

    Nej, jag tycker fortfarande inte liknelsen håller, inte på något vis whatsoever. Visst, vi stiftar lagar för att påverka attityder, det är helt klart. Även om de aldrig kan utrota det onda, där har du en poäng. Men ett barn är inte vuxet – ett barn kan inte ha rätten att bestämma ”vill jag bli agad eller inte”. När du gör jämförelsen mellan kommersiell sex och aga innefattar det en kraftfull fördömelse av all kommersiell sex. Du omyndigförklarar de kvinnor inom sexbranschen som uppskattar det de gör. Du säger: ”De förstår inte sitt eget bästa – de är skadade utan att veta om det”. Det är en djupt kränkande hållning gentemot andra vuxna människor. Att säga det innebär inte att man inte samtidigt inser att frivillighetsfrågan ibland är oklar. I vissa fall blir det bara löjligt att tala om frivillighet, t ex när det gäller dem som går på gatan för att försörja ett missbruk. Men när man ska åtgärda problemet, då måste man fortfarande utgå från att det är en vuxen människa man har att gör med, med en egen vilja som, även om tvångsvård kan vara påkallat ibland, inte får behandlas som ett objekt.
    ”Vi skapar offer idag”, säger du. Men vi har ju en gällande sexköpslag idag. Så varför finns det offer idag? Är de färre – kan du säga det med säkerhet? Men den springande punkter är förstås ”offer”. I dina ögon är alla kvinnor inom sexbranschen offer. Oavsett trygghetsaspekten. Jag menar, återigen, att det är ett förtryckande och auktoritärt synsätt – som skapar nya offer i sin tur. För det är förnedrande att bli betraktad och behandlad som ett objekt.
    Och ”vad med kopplingen mellan frivillig sexhandel och ofrivillig: om det är så att den senare minskar när den förra minskar och den förra minskar vid förbud?” Ja hur är det med det egentligen? Det råder delade meningar. Den utredning av legaliseringen av sexsäljande i Tyskland som gjordes nyligen visade att en stor majoritet av de åklagare och poliser som arbetade med traffickingbrott inte tyckte att legaliseringen inverkat negativt på deras möjligheter att motverka trafficking med sexuella ändamål. Jag är inte beredd att köpa ett resonemang om att ofrivllig sexhandel måste minska vid nolltolerans, tvärtom — eller i alla fall så vill jag se ordentliga bevis för detta först.
    Du har rätt i att könet inte är som vilken kroppsdel som helst. Men om man far illa av att arbeta med det behöver inte detta bara handla om könsmaktsordningen, det kan också handla om en typ av social skambeläggning som säkert delvis har med det vi kallar känsmaktsordningen att göra men som kan gå djupare. Slutligen finns det också kvinnor som anser det frigörande att strunta i det här stigmat, som vägrar att känna skam och som känner sig mer förtryckta av samhällets attityder än av de män de säljer sex till.

  28. Ia said

    Min jämförelse var en jämförelse mellan lagar som är tänkta att skapa normer. Lagar som kan ifrågasättas.

    ”När du gör jämförelsen mellan kommersiell sex och aga innefattar det en kraftfull fördömelse av all kommersiell sex. Du omyndigförklarar de kvinnor inom sexbranschen som uppskattar det de gör.” Det var inte min avsikt med den jämförelsen. Det ser jag som legaliseringsförespråkarnas styrka, de förnekar åtminstone inte existensen av mänsklig variation. De som säger nej-nej till alla former av prostitution behöver inte ta någon sådan hänsyn. Jag säger: nej-ja-nej.

    Men jag tycker inte att det är konstigare att diskutera offerproblematiken inom sexköp än vad gäller t.ex. alkohol – en helt laglig drog som skapar en fruktansvärd misär – eller tobak – en helt laglig drog som långsamt tar livet av folk. Dricker inte många utan att ta skada? Jo. Därför är det tillåtet? Ja. Innebär det att det inte finns några offer? Nej. Idag framstår det som helt absurt att förbjuda alkohol, men vi har haft den diskussionen i samhället också. För inte så fruktansvärt länge sen. Jag kan hata rökning när jag tänker på hur människor dör av den, men jag kan älska rökare. Jag inser ju att det inte är någonting som kan bestämma min syn på vad en människa är, vad han/hon håller i handen. Jag har som icke-rökare haft förhållande med rökare. Jag skulle kunna ha ett förhållande med en (f.d.) sexköpare också. För den delen. Livet är grått. Inte entydigt vitt eller svart.

    Alla som ägnar sig åt att sälja sex är inte offer och man måste inte kombinera sex med kärlek. Men om jag för att inte vara helt moraliskt förkastlig måste erkänna kvinnors rätt att sälja sexuella tjänster, då är frågan just så enkel som jag anser att den inte är.

    Ingen vet någonting med säkerhet. Framkommer en undersökning som visar att handeln med det som alla kallar offer för sexuell exploatering ökar i ett samhälle med en ickerepressiv hållning mot prostitution kommer den undersökningen att ifrågasättas. Sägs det att våldet ökar när prostitutionen måste hållas hemlig och det visar sig inte stämma i en (1) undersökning kommer det också att ifrågasättas; det är ju ett bärande argument för dig och andra: att våldet ökar.

    Det finns således inga undersökningar att hänvisa till som alla kan acceptera. Därför nöjer jag mig med att fråga OM: om det skulle vara så.

    Ja: ”Men om man far illa av att arbeta med det behöver inte detta bara handla om könsmaktsordningen, det kan också handla om en typ av social skambeläggning som säkert delvis har med det vi kallar känsmaktsordningen att göra men som kan gå djupare.” Jag tror inte bara att det är det patriarkala samhället eller det sociala stigmat, jag tror att det har att göra med sexualiteten som sådan – vi är inte djur, vi ser oss själva (så att säga) när vi kn*llar. Vi kan inte ha öppet sexuellt umgänge med varandra inför barn (valpar) för att ta ett konkret exempel. Vi måste smussla lite. Vi kan inte ha sex med familjemedlemmar – då blir det inavel och känslomässigt förgörande band. Osv.

    För inte så länge sedan dömdes en man för att han suttit och onanerat på ett forskningsbibliotek (?). En av de kvinnliga anställda kom in i rummet och fick se honom. En form av förargelseväckande beteende. Människor – andra människor – kan ta illa upp. Därför tycker jag att alla dessa yrkesjämförelser är smått löjeväckande: yrke som yrke, kroppsdel som kroppsdel. Det stämmer ju inte! Vem blir kränkt av att någon slår med en hammare på en spik? Jag har förståelse för att vissa tycker att porr är äckligt. Själv tycker jag inte att det är särskilt äckligt. Jag är uppvuxen med nakenbilder. (Det var ingenting ovanligt på min fars bilfirma. Men som den fina människa han var – nu är jag delvis ironisk – hade han det inte själv. Tack pappa! Porrtidningarna låg på toalettgolvet när jag städade, jag tog med mig en av dem hem och gömde den i garderoben. Jag tror att jag är ganska representativ på den punkten, vem vill sitta och bläddra i en porrtidning hos frissan? Det gör man lämpligen när ingen annan ser eller när bara de invigda ser. Av bara av skam utan av hänsyn.) Alltså: vi är inte fria att uttrycka vår sexualitet. Oavsett prostitutionslagar.

    Också ja: ”Slutligen finns det också kvinnor som anser det frigörande att strunta i det här stigmat, som vägrar att känna skam och som känner sig mer förtryckta av samhällets attityder än av de män de säljer sex till.”

    Det är mycket möjligt att jag tillhör en obskyr del av mänskligheten när jag är beredd att diskutera i dessa offertermer; att det som är bra för många kan vara så dåligt för vissa att det är värt ett förbud. I just det här fallet lutar jag dessutom åt att det är bra för ganska få och dåligt för väldigt många.

  29. Charlotte said

    Nej, det är inte fel att tala om de som är/blir offer inom sexbranschen. Det jag menade var att jag tycker det är fel att förminska de som befinner sig där genom att göra ALLA till offer – vilket jag uppfattar att man gör när man liknar prostitution vid barnaga. Faktum är att just barn – barnarbete, barnaga – ofta kommer på tal när man talar om prostitution och jag reagerar kanske lite väl programmatiskt på det. Eftersom det är vuxna, myndiga kvinnor med varierande erfarenheter & uppfattningar det handlar om.

    Jag tycker det du skriver om sex & offentlighet kan vara bra argument för att kvinnor och män som inte så önskar ska slippa utsättas för pornografi på offentlig plats. Eftersom det kan vara väldigt besvärande att få andras sexualitet uppkörd i nyllet utan att man bett om det. Då tänker jag främst på ”herrtidningsbilder” som jag inte kan ta en längre promenad utan att konfronteras med. Men när det gäller prostitution är situationen annorlunda. Även då ”köpslåendet” kan ske offentligt så gör inte de sexuella situationerna det. Sker det halvoffentligt, t ex i en parkerad bil man kan se in i, så är det för att det saknas avskiljt (men tryggt) område att vistas i.

  30. Ia said

    Förutom att det är en gråzon: var går gränsen mellan barn och vuxen och var går gränsen mellan frivllig och ofrivillig prositution? Jag kan inte se att den gränsen – det problemet – löses genom att man legitimerar att myndiga vuxna som vill göra en sak också får göra den. Det kan lika gärna slå ännu hårdare mot dem som inte vill (men som tvingas – i högre eller mindre grad). Det blir mer legitimt att utnyttja människor överhuvudtaget. ”I Holland gör sig prostitutionen påmind överallt.” Beställer man en taxi får man samtidigt adress till närmsta bordell, typ. Prostitutionen går aldrig att stoppa undan i ett hörn, vare sig man förbjuder den eller tillåter den.

  31. Charlotte said

    Ja men var går gränsen mellan barn & vuxna överhuvudtaget? Vi har 18 år som myndighetsålder, det kunde lika gärna vara 17 eller 19. Visst. Men vi har bestämt oss för att det finns en åldersgräns efter vilken man är att betrakta som en person med självbestämmanderätt. Ska just sexsäljande kvinnor (för det är ju de som alltid betraktas som ett problem, eller hur, inte sexsäljande män) undantas från den regeln?
    Och vad är frivillighet/ofrivillighet? Blir jag som arbetslös anvisad ett arbete jag finner totalt otillfredsställande och exploaterande förlorar jag kanske alla försörjningsmöjligheter överhuvudtaget. Men detta talar vi aldrig om som ofrivillighet. ”Prostitutionen går aldrig att stoppa undan i ett hörn, vare sig man förbjuder den eller tillåter den”, skriver du. Nej men det är ju precis vad jag också menar. Så hur ska vi hantera den då menar du? Du vill att den ska vara utom synhåll och utan möjligheter till att bli en regulerad verksamhet (vilket gör den farligare) eller att den inte ska finnas överhuvudtaget – vilket du samtidigt menar är en omöjlighet.

RSS feed for comments on this post · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: