Migration som frihet

Det närmar sig återigen jul och i dagar som dessa påminns jag om berättelsen från bibeln om Maria och Josefs flykt med sitt lilla barn till Egypten. Enligt legenden tvingades de unga föräldrarna att fly med sitt barn eftersom de riskerade förföljelse i sitt hemland.

För drygt två år sen dök det upp bilder i svensk media på asylsökande barn som drabbats av apati. De låg i sina sängar med tomma blickar, ibland matade med sond. Efter hand har de sk ”apatiska flyktingbarnen” blivit ett begrepp och de representerar på sätt och vis effekten av en hård, svensk asylpolitik.

Många berördes av bilderna på de apatiska barnen och berättelserna om människor som av olika skäl flytt hit och den dåvarande ärkebiskopen KG Hammar tog i sitt årliga julbrev 2004 upp frågan om en amnesti för asylsökande och gömda flyktingar – ett julbrev som blev starten på bland annat det sk ”Påskuppropet” och kampanjen Flyktingamnesti 2005.

Två år senare är läget på ett övergripande plan oförändrat. Visserligen fick ett stort antal människor fick asyl och/eller uppehållstillstånd i Sverige men fortfarande är andelen flyktingar som får stanna i landet av dem som av olika skäl söker sig hit skrämmande låg. När det gäller apatiska flyktingbarn envisas regeringens utredare Marie Hessle med att hävda att barnen skulle ha ”simulerat” uppgivenhetssymtom och en ny regering verkar än så länge inte ha inneburit några större förändringar av den svenska migrationspolitiken.

På Europa-nivå reser sig murarna mot omgivningen än högre. EU’s gränsbevakningsmyndighet Frontex, som ansvarar för att samordna gränskontrollerna inom EU, tar ett allt hårdare grepp om migrationen med hjälp av bland annat satellitbevakning och patrullbåtar. Samtidigt medför nya regler att det blir allt svårare att både söka och få asyl i Europa. Vid Europas gränser dör varje dag människor i sina försök att ta sig in i det som mer och mer börjar likna det redan uttjatade begreppet ”fästning Europa”. Människor som på grund av fattigdom, förföljelse och förtryck lämnat sina hem för att försöka få ett bättre liv. I Nordamerika är situationen liknande där latinamerikaner tar sig genom Mexico och, om de lyckas, över gränsen till USA.

Ur ett frihetligt perspektiv känns det som att rätten till fri rörelse för människor borde vara minst lika självklar som rätten för varor, tjänster och kapital att röra sig fritt över nationsgränser. Till skillnad från när det gäller krav på frihandel och fri etableringsrätt för företag är det dock inte särskilt många som hävdar rätten till fri rörlighet för människor. Men borde det inte vara tvärtom? Det borde väl vara så att människans frihet borde ligga till grund för alla andra friheter?

Det finns framför allt moraliska skäl att kräva fri rörlighet för människor och slopade gränser men också historiska, politiska, ekonomiska och sociala. Skäl som det inte finns plats att utveckla här och nu men som vi kan återkomma till. På sikt är jag dock övertygad om att vi måste sträva efter ett samhälle och en värld där konstruerade nationsgränser inte sätter gränser för individens utveckling. En värld där vi sätter människans frihet i främsta rummet.

/Tompa

Intressant?
Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Annonser

4 kommentarer »

  1. charlotte said

    JA.
    Idag hade väl Maria o Josef betraktats som ansvarslösa – de borde ha hållit sig hemma istället för att springa omkring sådär i nionde månaden och belasta omgivningen.

  2. sniis said

    Vad är så svårt att förstå egentligen?

    Invandring begränsas av två saker, välfärdsystemets omfattning och fackföreningarnas styrka. Omfattande välfärd och starkt fack ger striktare invandringspolitik.

  3. jimpan said

    sniis: Visst finns det (tyvärr) protektionistiskt nationalistiska tendenser inom fackföreningar, men var inte det där extremt förenklat? (Nationellt orienterade fack bör påminna sig om Marx ord: ”Proletariatet har inget fosterland”, och ”Arbetare i alla länder, förenen eder!”)

    Och visst finns det mer eller mindre rasistiska röster som åberopar argument om att ”invandrare snyltar”, men det bygger snarare på en uppfattning om att välfärdssystemet är av så begränsad omfattning att det inte räcker till fler.

    Nej du, lite mer argumentation tack!

  4. charlotte said

    ….dessutom lär det vara så att fackförbund i Spanien och Frankrike visat solidaritet med papperslösa arbete snarare än en vilja att köra ut dem.

RSS feed for comments on this post · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: