Kongo vid ett vägskäl

Idag svor Joseph Kabila, 35 år, presidenteden i republiken Kongo. Den svenska historien rymmer för alltid ett band med Kongo. Det var på en resa för att skapa fred i Kongo som Dag Hammarskjöld som generalsekreterare i FN omkom när hans plan blev nerskjutet. Och det var en tid när striderna stod mellan Patrice Lumumba och Moise Tshombe.

Lumuba den unge, intellektuelle och dynamiske premiärministern i det fria Kongo och Tshombe som ledare för utbrytarprovinsen Katanga. Tshombe stöddes av den tidigare kolonialmakten Belgien och de tog Lumumba tillfånga 1961 och överlämnade honom till Tshombe. Lumumba dödades och hans kropp brändes upp för att inget skulle finnas kvar och utgöra glöd för en ny frihetsrörelse.

General Mobuto hade tagit makten genom en militärkupp och där satt han kvar till sin död 1997 varefter makten övertogs av den nuvarande presidentens far. Men Kabila juniors främste konkurrent om makten, Jean-Pierre Bemba, har trådar till Mobuto. Han är den förre presidentens svärson. Kampen mellan Bemba, som förlorade presidentvalet, och Joseph Kabila förs också i nationella termer. Bemba, som är fransktalande, hävdar att Kabila som är uppvuxen i Tanzania inte är lika mycket kongoles som han själv.

Så överförs gamla stridlinjer in i nya strukturer, särskilt när inga aktörer har tagit på sig arbetet med att mobilisera medborgarna utefter andra skiljelinjer än de ”gamla” eller de ”primitiva” som etnicitet eller språk. (Vi ser samma sak i Irak eller Afghanistan.) Kan demokratin verkligen växa i ett land som är så utsatt för grannländers rivalitet, saknar verkligt aktiva partier, är helt igenom militariserat och vars befolkningen i stor utsträckning lever som flyktingar i sitt eget land? Risken är att ett misslyckande får oöverskådliga konsekvenser där kongoleserna lämnar tron på demokratin bakom sig. Låt oss hoppas på motsatsen.

/VS

Intressant?
Andra bloggar om: , , ,

Annonser

1 kommentar »

  1. Marcus said

    Verkligen – låt oss hoppas på motsatsen. Men det här får mig också att tänka på det historielösa översitteri som demokratins korsfarare (ni vet vilka jag menar, va?) uppvisar idag: ”Demokratisera er, barbarer, så ska vi ösa pengar och frid över er”. Som om demokratiseringsprocessen i väst skedde över en natt, som om demokratin är fullständig och absolut i samma ögonblick som en Hancock gör sig oförglömlig, som om alla historiens formella och informella strukturer – konstruerade och befästa många gånger av korsfararna själva – raseras av plötsligt goda intentioner…

RSS feed for comments on this post · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: